Läkemedelsrelaterade hårförändringar

Viktigaste slutsatserna

• Det mesta läkemedelsrelaterade håravfallet är diffust håravfall (telogen effluvium) som börjar cirka 2–4 månader efter att man börjat eller ändrat dos och oftast återhämtar sig när utlösaren upphör. Cytostatika är undantaget: de orsakar förlust inom veckor och ibland permanent tunning.
• Läkemedel kan också ändra färg (mörkare eller ljusare), struktur (lockigare, rakare, sprödare), ögonfrans- och ögonbrynsväxt, och ge oönskad hårväxt.
• Många rapporterade samband är fallrapporter. För flera läkemedel är ”incidensen” en siffra från bipacksedeln eller en säkerhetsdatabas utan placebogrupp. Tabellen anger den starkaste bevistypen för varje.
• Viktminskningssprutorna ger den tydligaste moderna signalen: bipacksedlarna anger håravfall hos cirka 3–6 % på läkemedlet mot cirka 1 % på placebo, mestadels hos kvinnor.
• Sluta aldrig med ett förskrivet läkemedel på grund av håravfall utan att prata med den som förskrivit det. Blodförtunnande medel, antiepileptika, sköldkörtel- och cancerläkemedel är exempel där ett avbrott kan vara farligt.
• Vanliga störfaktorer är sjukdomen i sig (sköldkörtelsjukdom, depression, allvarlig sjukdom), viktnedgång och lågt järn- eller proteinintag.
• Ett läkemedel som startas under samma månader som en hormonell förändring (efter förlossning, klimakteriet, när man slutar med p-piller) är lätt att felaktigt skylla på.

Hur läkemedel förändrar håret

Hårsäckar cyklar genom tillväxt, regression och vila. Läkemedel verkar genom att döda växande celler (cytostatika), trycka många hårsäckar i förtid till vila (viktminskning, retinoider, antikoagulantia och många andra), rubba hormonbalansen (antiöstrogena läkemedel), immuneffekter (checkpointhämmare), ändra signaleringen i pigmentceller (KIT- och EGFR-hämmare), eller öppna kanaler och receptorer som får håret att växa (minoxidil, prostaglandinanaloger). En översikt från 2016 noterar att systemiska läkemedel oftare orsakar förlust eller överskott av hår än färgförändring, och att det är svårt att bevisa orsakssamband för färg. Ricci 2016

Huvudtabell

Evidenskolumnen avser sambandet mellan läkemedel och hår hos människor.

Andra läkemedel med starka effekter på håret behandlas på andra ställen: finasteride, dutasteride och p-piller.

Vad studierna visar

• En systematisk översikt av 27 studier fann att många läkemedel kopplas till återpigmentering av grått hår, oftast i rapporter av låg kvalitet. Yale 2020
• En metaanalys av 8052 patienter som fick riktade cancerläkemedel dokumenterade pigmentförändringar i hud och hår. Dai 2017
• En översikt av hårstörningar hos cancerpatienter beskriver de huvudsakliga mönstren: håravfall, förändrad struktur och ökad ögonfransväxt. Freites-Martinez 2019
• En översikt av kosmetiska effekter av antiepileptiska läkemedel omfattar 127 studier och finner att valproat är bäst dokumenterat för håravfall. Asadi-Pooya 2021
• Bland 38 svarta kvinnor är patienters egna berättelser om håret efter cellgift den huvudsakliga källan till påståenden om hårstrukturen. Wilson 2022
• En rapport om 15 patienter tyder på att skalpkylning kan fungera sämre på mycket tjockt eller lockigt hår. Dilawari 2021

Per hårprofil

Pigmenteffekter syns tydligast i mörkt hår. Effekter på hårstrukturen är mest kända från patienters berättelser efter cellgift. Kvinnor är överrepresenterade i rapporter om hårfall vid GLP-1-läkemedel (cirka 4-8 % jämfört med under 1 % hos män enligt etiketterna).

Myter och fakta

• Inte allt hårfall orsakat av läkemedel är permanent. Det mesta återhämtar sig; cellgiftsrelaterat hårfall som kvarstår är undantaget.
• Samma läkemedel kan ha motsatta effekter (imatinib både avpigmenterar och återpigmenterar; valproat ger hårfall, fenytoin ger mer hår).
• Snabb viktnedgång kan i sig orsaka hårfall, vilket är den ledande förklaringen till hårfall vid GLP-1-läkemedel.

Slutsats

Notera när ett läkemedel påbörjades jämfört med när hårfallet började (2-4 månader tidigare är typiskt), och låt en läkare kontrollera ferritin, sköldkörtel, B12 och D-vitamin innan du skyller på läkemedlet. Fråga förskrivaren om alternativ i stället för att sluta själv. Misstänkta biverkningar kan rapporteras till nationella system för läkemedelssäkerhet. Diskutera med en läkare.